tisdag 18 september 2012

Så nära och så långt bort..

I förrgår nådde jag Leksand, där Laila och Krister från Borlänge mötte upp. Vi känner varandra tack vare det gemensamma ultradistansintresset. Vagnen fick stå hos snälla Jonna i Leksand medan vi åkte till Borlänge. Jag blev erbjuden om att stanna en natt extra och vila lite och jag nappade på erbjudandet. Trots att jag haft så trevligt att jag kunnat stanna en vecka minst så var det dags att ge sig iväg från Leksand idag, och då med Laila som välkommet sällskap. Vi hann med både en och annan regnskur samt min första punka, som jag med assistans av en mycket vänlig herre på bensinmacken i Dala-Floda fixade snabbt, innan vi nådde Björbo där jag skall övernatta inatt. Men oj vad tomt det blev när Laila åkte! Det kom som en blixt från klar himmel. Trots att jag nu börjar kunna ana slutet så kändes det helt plötsligt aldrig så långt borta. Jag ville bara åka hem! Men så pratade jag med goa fina sambon och han lovade att komma ner imorgon!! Lycka! Så nu känns det mycket bättre igen och målet känns återigen nåbart.

4 kommentarer:

  1. Jag fattar inte att du kommit så långt redan! Sablar, så tuff du är!

    SvaraRadera
  2. Det är kul med sällskap men blir så mycket ensammare när dom åker.
    Kram på dig och tänk på att du aldrig är riktigt ensam även om det ser ut så när du tittar dig runtomkring. :-)

    SvaraRadera
  3. Fina Elisabeth! Det är jag som ska tacka, det var en ära att få ha din blåa pärla stående i vila här ett par dygn! Och att få träffa dig givetvis. Men stort intresse kommer jag följa dina fortsatta steg, både i blogg och i tanke! Vad härligt att du får sambobesök i morgon!

    SvaraRadera
  4. LIllemor S Näsström18 september 2012 kl. 22:13

    Ååå vännen., ja förstår din saknad av nära å kära!! Vet hur de är att vara ifrån den man älskar mest!! Sen var ja tvungen att fälla en tår när ja läste din blogg om hur ledsen du hade varit där i en regnskur med magont!! Tur de dök upp glädjespridare till dig!! Fyy du är så tapper att ja inte finner ord!! <3 Trots regn å rusk, förkylning och magtrassel så fortsätter du. Vilken styrka och vilja du besitter!! Du är min IDOL, verkligen någon att se upp till!!
    Hoppas sina fortsatta mil nu får extra skjuts och energi efter att du fått ha kärleken hos dig!! Och att din kropp får må bra!
    Stora stykekramar till dig!! <3

    SvaraRadera