fredag 21 september 2012

Ny dag nya tag

Nu börjar jag känna mig som vanligt igen, inte minst tack vare allt stöd jag fått här på bloggen, via sms och telefon. Jag har också sänt många tankar till familjerna på avdelningen i Umeå. Orkar ni kämpa så orkar jag.

I morse var det inte många plusgrader när jag kravlade mig ur tältet. Men dimman lättade och bjöd på vackert väder. De första två milen följde jag en vacker men ganska svårforcerad grusväg från den lilla byn Gravendal mot Hällefors. Den övergick tack och lov i lite mer lättlöpt landsväg. Och här i Hällefors har jag stannat för natten. Nu ligger jag här och kollar tv och laddar för regnet som utlovats till helgen.. Men jag ska få sällskap och husrum av en löparvän och det ser jag väldigt mycket fram emot!

7 kommentarer:

  1. Det bara rasar in pengar på insamlingen! När dagarna känns lite tyngre tänk på hur fantastiskt mycket pengar du lyckats samla in hittills.

    Du om nån vet att pengarna kommer våra sjuka barn tillhanda.

    Tack för det du gör!

    Hälsningar från vännerna i Norr

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Hittade din blogg via en länk på jogg.se. Måste säga att oj så imponerande och inspirerande detta är! Jag skulle gärna vilja bidra med pengar till din insamling. Såg att du planerade att springa genom Kristinehamn (där vi bor), behöver du sova en natt inomhus så hojta till! Annars vore det kul att "bara" ge en slant till insamlingen, antingen när du springer förbi krhamn eller om kan man sätta in pengar någonstans?
    Lycka till och välkommen till Värmland :-)
    Hälsningar Pernilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Länk till insamlingen
      http://www.barncancerfonden.se/13614

      Radera
  3. Vad skönt att du får lite resesällskap framöver! Tycker det är så fint att du kämpar och krigar på för en så god sak. Jag är säker och övertygad om att det betyder mycket för familjerna som kämpar också. Och så mycket pengar du samlat in! Fantastiskt.

    SvaraRadera
  4. Heja Elisabeth!

    Du gör det så fantastiskt bra! Alla får vi väl psykbryt ibland, vi är ju människor, inga maskiner. Det kan göra så oerhört ont just då. Dock brukar det bli en skön känsla när man åter kommer på fötterna. Du gör en fantastisk insamling till dessa barn som kämpar så med sin sjukdom. Styrkekramar i massor. Fortsätter att följa din blog med spänning........ Duktiga du!

    SvaraRadera
  5. Som sagt.. Imponerande!! Stort lycka till på resten av vägen.
    Hälsningar Killen i Degerfors (även jag som gjorde en (väldigt mogen) high five nästan i Åtorp när jag kom på cykel :) .

    SvaraRadera
  6. Tack för era kommentarer, och tack Pernilla för erbjudandet :) jag hade redan ett boende, men annars hade jag gärna dykt upp. Och Torbjörn, en high five sitter aldrig fel ;) hoppas du fick till ett bra cykelpass! Det vart ju en riktigt fin kväll sen. Trodde regnet skulle dyka upp, men inte det :)

    SvaraRadera