söndag 12 augusti 2012

Första snor- och snörvelsamtalet

Igår var det dags. Att ringa hem och gråta en skvätt. Inte så att jag vill packa ihop och fara hem men jag saknar alla, inte minst sambon och hunden. Men efter några tröstande ord från Nils så lättade det lite. Och så har jag helt makalösa underbara kompisar som ringt under dagen och gett mig ork och glädje. Kram på er Jonna, Anna och Linnea! Och tack alla för era fina inlägg här på bloggen :) jag var också rätt sliten efter gårdagens 50 km, så då blir man lätt lite ynklig. Men så visste jag ju att det skulle bli emellanåt. Nu har jag sovit i tolv timmar och sitter här i morgonsolen och dricker kaffe och dagens etapp är betydligt kortare. Så det är inte så synd om mig just nu :) ha en bra dag allihopa!

7 kommentarer:

  1. Heja heja! Visst kommer det ibland skitdagar och sträckor men kämpa på. Det gäller att tanka energi när du kan som via Nils och vänner! Du gör ett grymt jobb! Jag är så imponerad! Hälsningar Helena i Saxnäs

    SvaraRadera
  2. Elisabeth, du är fantastiskt duktig som gett dig ut på detta äventyr. Vilken grej! Vi är många som följer din blogg och hejar på dig.
    Nog kommer det stundtals kännas tungt både fysiskt och psykiskt, men vi hoppas du får mycket stöd efter vägen så du hittar kraft att fortsätta ända till Ystad.
    Heja dig!
    /Sofia & Bernt

    SvaraRadera
  3. Kämpa, kämpa, heja, heja!! Du är fantastisk. Alla som följer bloggen skriv några uppmuntrade ord varje dag. Hälsningar från norr.

    SvaraRadera
  4. Helt normalt med såna svängningar, starkt av dig att komma ut med dem! Kämpa på, tjejen!

    SvaraRadera
  5. Tack tack tack! :) dagens etapp gick betydligt lättare kan jag säga :)

    SvaraRadera
  6. När det går tungt får du tänka på varför du gör det! Kram på dig! Du är så himla bra!!!

    SvaraRadera
  7. Tack :)
    Ja, jag tänker på det varje dag.

    SvaraRadera