Sträckan alla varnat mig för

Ända från Karesuando har jag hört om etappen Vittangi-Svappavaara. Här har man nämligen rivit upp hela vägbanan för att förstärka den och för tillfället är asfalten ersatt med sprängsten och grus. Jag har förstått att punkteringar längs denna sträcka hör till vardagen.. Men som löpare hade jag det riktigt bra. Det var inte alls så farligt som jag föreställt mig och dagens etapp på 27 km gick riktigt lätt. Och när jag kom fram till campingen där jag skulle övernatta blev jag bjuden på potatisbullar och fläsk av de snälla människorna som äger den. Hederlig husmanskost har aldrig smakat bättre tror jag :)

Första snor- och snörvelsamtalet

Igår var det dags. Att ringa hem och gråta en skvätt. Inte så att jag vill packa ihop och fara hem men jag saknar alla, inte minst sambon och hunden. Men efter några tröstande ord från Nils så lättade det lite. Och så har jag helt makalösa underbara kompisar som ringt under dagen och gett mig ork och glädje. Kram på er Jonna, Anna och Linnea! Och tack alla för era fina inlägg här på bloggen :) jag var också rätt sliten efter gårdagens 50 km, så då blir man lätt lite ynklig. Men så visste jag ju att det skulle bli emellanåt. Nu har jag sovit i tolv timmar och sitter här i morgonsolen och dricker kaffe och dagens etapp är betydligt kortare. Så det är inte så synd om mig just nu :) ha en bra dag allihopa!

Motigt

Dagens 33 km kändes tunga. Egentligen hade jag inget att skylla på mer än en ihärdig motvind. Benen kändes bra och solen sken. När jag framåt eftermiddagen kom fram till Sopperogården där jag ska sova inatt fick jag dock så vänligt mottagande och god mat att humöret kändes bättre på en gång :)

Nu har jag avverkat 17 mil med välfyllda rygga sen i måndags och jag är väl kanske inte nåt spänstfenomen när jag kliver ur sängen på morgonen.. Men det blir lite lättare för varje dag. Så jag har god förhoppning om att kroppen skall anpassa sig till den högre belastningen detta innebär. Sånt kan man såklart inte vara säker på, men dagens etapp har jag klarat och just nu är det det som räknas.

Delar gärna..

..med mig av min vackra morgon till er :)

Detaljerad löpväg

Här kommer min resplan med ungefärliga datum :)
Karesuando-Gällivare-Jokkmokk (17 aug)-Arvidsjaur-Sorsele-Storuman (26 aug)-Dorotea-Strömsund (3 sept)-Östersund (6 sept)-Hackås-Ytterhogdal-Sveg-Orsa-Mora (15 sept)-Johannisholm-Vansbro-Persberg-Filipsstad-Kristinehamn-Mariestad-Skövde (27 sept)-Mullsjö-Jönköping-Vaggeryd-Värnamo-Strömsnäsbruk-Markaryd-Höör-Ystad (10 okt)

Jag har kanske varit lite otydlig med hur jag sprungit de senaste dagarna, så jag tänkte jag skulle förklara lite närmare :) för att ta sig längs vägen till Treriksröset måste man fara ca 11 mil på väg E8 som går från Karesuando till Kilpisjärvi. Den följer precis gränsen mellan Sverige och Finland. I Kilpis valde jag att åka båt över och sen gå några km till Treriksröset. På sommaren går båten 3 ggr/dag och den behövde inte förbokas. Sen åkte jag tillbaka med samma båt efter ett par timmar och började sen springa den första dagsetappen på fyra mil. Dagen efter blev det drygt två och idag drygt fem mil. Nu är jag åter i Karesuando och imorgon fortsätter jag söderut :) nog för att det är storslaget här uppe, men jag börjar längta efter lite rejäl skog.

Andra etappen

23 km vart det idag. Har inte hänt så mycket. Backe upp, backe ner, raksträcka, regn. Och så mygg, såklart. Inte att förglömma ;)

Behold! Treriksröset!

..ähum.. Låt oss konstatera att i det här fallet överträffar nog symboliken skönheten.. Men omgivningen uppväger gott :)

första etappen på fyra mil avklarad :) just nu sitter jag i kvällssolen och käkar frystorkat. Snart är det dags lite finsk bastu.