Men hur kan du jobba på en barncanceravdelning?

Den frågan får jag ofta. Och jag brukar säga att jag älskar mitt jobb. Men att man måste ta rätt saker med sig hem. De bra sakerna. När man måste väja för glada små barn på trehjulingar i korridoren. Utan ett hår på huvudet. Som avslutade en flera dagar lång behandling och äntligen får slippa droppställningen. och faktiskt är pigga och orkar cykla tokfort just idag. Och när det är fullt ös i dagrummet och man måste plocka leksaker från golvet när man har en stund över. Eller när barnet och deras familj är spårlöst försvunna. För att de sitter på lekterapin och pysslar och har glömt bort tiden. Och att man får finnas där och stötta de första kaotiska dagarna efter diagnos. När allt är nattsvart. Och hur man sen ser hur reservaggregaten går igång och barn och anhöriga plockar fram den där inre styrkan de inte trodde de hade. För att så småningom få skicka hem dem då deras första delbehandling avslutats. Och det finns hopp. Alla ni som jag möter får en plats i mitt hjärta.