..jag har faktiskt världens bästa arbetskamrater. Ni bidrar mycket till att det aldrig känns motigt att gå till jobbet. Vi delar livets glädjeämnen och motgångar precis som vi delar snabbkaffeburkar i fikarummet. Det är lika naturligt att skratta gott tillsammans som att få gråta en skvätt i medicinrummet när något känns tungt.
Och i fredags fick jag ett samtal om förfrågan om jag ville vara lite flexledig på eftermiddagen. Det gjorde inget att jag redan hunnit en bit på väg till jobbet. Jag vände om och cyklade hem i vårsolen. Och sen kunde jag lägga ytterligare 14 km till dagens träningsmängd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar