Det sällsamma i att nattvaka

Jag är ingen nattuggla, men jag tycker om att jobba natt. Det är lite busigt att få vara vaken när andra sover. Och det är något speciellt med att få vaka och främja den viktiga nattsömnen för barn och föräldrar. Det gäller i allt från att kunna smyga riktigt tyst för att ta prover till att snabbt kunna ge bra smärtlindring när det behövs. Och barn har en fantastisk förmåga att anpassa sig. De rullar ihop sig i de obekväma sjukhussängarna och sover djupt, trots puttrande droppaggregat, pågående sondmat och smygande nattsystrar med ficklampor i högsta hugg.

Ibland har vi det lugnt. Då tar jag min kaffekopp och sätter mig vid det stora panoramafönstret i avdelningens ena kortände och ser dagen gry. Och så får jag ha morgonen lite för mig själv innan ytterligare en dag på Barn 3 drar igång.