Varje höst gnäller jag högt över hur dyrt det är med Stockholm marathon. Och varje gång jag ser starten gå på tvn därhemma ångrar jag bittert att jag inte anmälde mig. Så numera biter jag ihop och betalar startavgiften, väl medveten om att jag inte vill missa denna underbara löparfest där mer eller mindre alla i min långlöparkrets deltar. Det var som ni säkert vet inte det allra trevligaste av löparväder. Men jag hade klätt mig ganska bra. Värst var det på gärdet i motvinden, men efter ca 30 km kändes det allt lättare och jag log och vinkade mot alla snälla människor som stod ute i rusket och hejade på oss. Det var otroligt värt. Jag kom imål på ca 4 timmar. Långt ifrån personbästa, men målet i år var att få till ett bra och trevligt långpass precis så fort att jag skulle kunna ställa mig på mållinjen nästa dag igen om det var så. Jag var inte ett dugg trött, och det är ett bra kvitto på att jag bedriver min uthållighetsträning på rätt sätt.
På tåget mot Uppsala träffade jag på Bertil Palmqvist, en glad och anspråkslös ultramarathonräv med säkert hundratusentals mil i benen. Respekt. Han delar verkligen min glädje och kärlek till löpningen. Det blev mycket prat (och lite skvaller) om löpning och löpare. Vem har sprungit vad, vilka lopp har gått av stapeln, vilka skor man ska använda och hur går träningen för tillfället.
Morgonen därpå bjöd på 14 km morgonjogg i de regnmättade upplandsskogarna hos min faster och farbror.
Till alla er som kämpade i regn och tokblåst på Stockholms gator igår. Ung som gammal. Veteran som förstagångslöpare. Ni gjorde det förbaskat bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar