Dagens korta etapp på 25 km kändes tunga. Hemlängtan har skavt hårt med vassa kanter innanför bröstkorgen och det fanns ingen ork i benen alls..
Jag hade precis tänkt ge mig för dagen men då, kanske inte på en vit springare men väl i en blå hyrbil, kör min sambo upp bredvid mig. Ni som känner mig blir nog inte helt förvånade över att jag störtlipade i en halvtimme av ren och skär lycka. Så vi åkte tillbaka till Arvidsjaur och åt. Och visst, nog hade det varit underbart att få sätta sig i bilen och bara lämna E45an åt sitt öde, men största delen av mig ville ändå vara kvar och slutföra detta. Men ni som läser detta och har eran älskling på kramavstånd; lova mig att utnyttja det lite extra :)
torsdag 23 augusti 2012
Världens överraskning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skickar även en STOR bamse kram till dig <3
SvaraRaderaDu är helt fantastiskt och krama nu ordentligt på honom så du inte glömmer den härliga känslan!
SvaraRaderaKram Christina
Kämpa på, du gör den här resan riktigt bra!! Kul att läsa om ditt äventyr. Stort!!
SvaraRadera/Johan
Så underbar överraskning! Och jag vet att du inte kommer att ge upp innan du är i Ystad, du fixar det :) Du är helt otrolig, stor kram till dig! /Rutan
SvaraRaderaTack ska ni ha! Och jag lovar, sambon blev nästan ihjälkramad ;)
SvaraRadera