lördag 18 augusti 2012

Stackars stackars dem..

Rubriken syftar på mina ännu ej anlända rumskamrater här på vandrarhemmet i Jokkmokk. Har precis släppt ut fötterna ur de våta ullstrumporna de varit instängda i hela dan och hängt mina kläder på tork..

5 kommentarer:

  1. Heja Elisabeth! De är så duktig... Följer dig med spänning via din blogg. Saknar er på barn 3, så oerhört fin och engagerad personal där. Kram, Sussi (Oscars mamma) Kiruna

    SvaraRadera
  2. Heja Elisabeth! DU är så duktig...skulle det stå.

    SvaraRadera
  3. Tack Sussi för dina fina ord! De tar jag med mig i hjärtat. Vad roligt att du hittat hit till min lilla virtuella hörna. Jag hoppas allt är väl med dig! De varmaste kramar!

    SvaraRadera
  4. Hej! Vi kämpar på, men det har varit tufft under hela 2011. Först insjuknandet i februari, tuffa behandlingar, långa perioder på sjukhus, många och långa resor till/från sjukhus och sen gick Oscar hastigt bort i Nov. Livet måste ändå gå vidare på något sätt. Min filosofi är lite av att det inte hjälper att sätta sig ett hörn och trycka. Man måste bearbeta sorgen och så sakteligen ta sig framåt...Visst är saknaden obeskrivlig, men Oscar lever kvar i våra minnen <3. Kramar tillbaka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tungt när beskedet nådde oss på Barn 3, och vi sände er många tankar. Eran finpojk finns även i våra minnen. Var rädd om dig *kram*

      Radera