Dagens 33 km kändes tunga. Egentligen hade jag inget att skylla på mer än en ihärdig motvind. Benen kändes bra och solen sken. När jag framåt eftermiddagen kom fram till Sopperogården där jag ska sova inatt fick jag dock så vänligt mottagande och god mat att humöret kändes bättre på en gång :)
Nu har jag avverkat 17 mil med välfyllda rygga sen i måndags och jag är väl kanske inte nåt spänstfenomen när jag kliver ur sängen på morgonen.. Men det blir lite lättare för varje dag. Så jag har god förhoppning om att kroppen skall anpassa sig till den högre belastningen detta innebär. Sånt kan man såklart inte vara säker på, men dagens etapp har jag klarat och just nu är det det som räknas.
Heja heja! Kämpa på Elisabeth. Följer bloggen med spänning och ser fram emot dina uppdateringar av sidan under resans gång.
SvaraRaderaBeundrar din kämpa anda och här i stugan följer vi också dina uppdateringar med stor spänning och beundran.
SvaraRaderaDu är bäst! Kram Åsa F
Tack :) allt stöd från er alla betyder otroligt mycket ska ni veta. kram!
SvaraRaderaBra jobbat, heja!! Kommer följa dina fortsatta äventyr genom Sverige! / Christian
SvaraRaderaHeja, heja! Hoppas du sover gott i natt och vaknar med spänst och spring i bena!
SvaraRaderaAlice lämnar tassavtryck även här :) Kram till matte <3
SvaraRaderaKämpa på! Ädlare än så här kan det inte bli. Heja!
SvaraRaderaHeja heja - jag är full av beundran!!! / Tove
SvaraRaderaFamiljerna som är eller varit på barn3 är absolut värda detta. Det är så fint av dig det du gör Elisabeth! Full av beundran! Kämpa på!! /Helena
SvaraRadera