tisdag 4 september 2012

Strömsund

Som att möta gamla goda vänner. Så var det att bli mottagen av Per och Lillemor och deras familj här i Strömsund. Jag har pratat, skrattat och ätit gott och blivit hur bortskämd som helst. Men jag har också mött människor som vet att livet aldrig blir detsamma när man varit inneliggande på Barn 3. Och jag vet att jag tänker naivt, men jag önskar att vi bara kunde stänga ner hela avdelningen för att vi inte längre behövdes. För barn och cancer hör bara inte ihop. Jag har sagt det förut, men mitt kämpande genom Sverige är ingenting vad många av familjerna hos oss tar sig igenom. Ni är med mig i hjärtat.

2 kommentarer:

  1. Lillemor Näsström6 september 2012 kl. 22:09

    Det var så helt underbart att få träffa dig och rå om dig dessa timmar innan du "sprang iväg" igen!! ;-)Du är en fantasktisk kvinna som brinner för det du gör, och du gör de helt suveränt!!
    De är många nu som följer dig och hejar på!!
    Hoppas vi ses när du är klar me din behjärtansvärda resa!!
    Kram från oss i Strömsund

    SvaraRadera
  2. Åh Lillemor, utan sådana som er skulle jag inte tagit mig så här långt. Klart vi ska ses när jag är färdig :) sköt om er och än en gång tack för allt! Kram!

    SvaraRadera