Till er alla som tänkt på mig, hjälpt mig längs vägen, skrivit uppmuntrande ord på bloggen, på facebook och på telefonen. Och inte minst till er som skänkt pengar till min insamling. Jag är er enormt tacksamma. Utan alla fina människor som jag mött längs vägen hade detta inte varit möjligt.
Men det är också lite vemodigt. För detta blir ju mitt sista blogginlägg. Fast just nu mår jag mest gott. Det regnar här utanför hotellfönstret, min sambo har anlänt och snart skall vi gå ut och äta nåt gott och fira. Och imorgon flyger vi hem. Hem till er alla som jag saknar! Alla fina vänner och bästaste folket på Barn 3. Och vovven! Det har varit en tuff och fantastisk resa, och lika fantastiskt ska det bli att få sitt vardagsliv tillbaka med allt vad det innebär. Jag önskar också att jag kanske får någon att våga ge sig på ett äventyr de drömt om länge. För bara att göra ett försök är en prestation i sig. Klarar jag så klarar ni. Vi ses i löparspåret gott folk!